Det är svårt.

Jag har svårt för människor. Människor i allmänhet & mer specifika människor. Människor i allmänhet som jag har väldigt svårt för är dom, som precis som en tant utanför MVG-gallerian idag, ställer sig i vägen. Tanten i fråga stod överlägsen & stöddig precis där man ska kliva ut ur svängdörrarna & gå åt höger. Vi tittade länge på varandra, jag övervägde möjligheten att knuffa henne baklänges för att vara så urbota dum men valde sedan att muttra & knuffas lite extra med axel när jag snävt svängde runt henne. Så jävla svennigt av mig, jag vet, men jag är ingen konfrontationsmänniska. Också svennigt.

Andra människor jag har svårt för är de som kollar ner i marken tjugofem meter innan man går om varandra på någon cykelbana någonstans. Eller de som plötsligt blir väldigt intresserade av något femton meter bakom mig & sedan håller på att stirra ögonen ur sig på just det. Vad är det för fel med att fixa ögonkontakt & säga hej? Får man bara säga hej till sådana som man känt i flera år? Förmodligen.

Detta för att nämna något jag har svårt för, listan kan skrivas på flera sidor. Även i Word. Människor som jag har problem med mer specifikt kan vi lämna utanför detta eftersom det är en naturlig del av livet. Fy farao vad tråkigt jag skulle ha ifall jag gillat alla jag träffat. Vad skulle jag då snacka om över en kanelbulle med någon som delar mina fobier?

Foto: Kasper Dudzik