Jag fick lite av en chock igår kväll när jag läste igenom någon kändissite (första chocken där!) och insåg att coola, bra-a Ryan Adams  är tillsammans med töntiga, ohippa & kassa Mandy Moore!

Får det vara såhär? Vavava? Hur ska man någonsin kunna respektera hans åsikter igen om han är tillsammans med den som gjort det här pinsamma?

Från & med idag är jag (förhoppningsvis) ensam i lägenheten eftersom sköna Disa planerar att flyga till Los Angeles i morgon & det hoppas vi att hon får. Innan hon drog iväg till sina föräldrar körde hon mig fram & tillbaka till sickla köpkvarter för att handla skor - som en riktigt hyvens kompis. Vad gör man inte när det endast finns storlek 37 på ett ställe i hela kommunen? Så för att befästa min ensamhet här ligger jag i sängen, äter mandelbiskvier & har laddat hem Bring It On som kvalitetsunderhållning.

Let the tragic begin!

Dagens upptäckt nummer 1
godmorgon blodapelsin smakar rätt likt brämhults jordgubb/lime, wtf?
Dagens upptäckt nummer 2
när det snöar i april är det inte lika fint som när det snöar i november.
Dagens sista upptäckt
ibland fungerar det faktiskt så att det regnar även när man har med sig paraplyet.

Jag hoppades lite att mamma skulle bli fast här en dag till, men tydligen går det att lita på tåget.
Nu dämpar jag ensamheten med bravo juice, choklad & svenska hollywoodfruar på tv3 play.

A juste, gick också igenom varenda finbild i datan för att byta bakgrund.
Slutade på första som jag provade. Värt!

Sånt man gör när man borde göra annat.


Sjunger kärlekslåtar till garageband för att höra hur man låter. Egentligen.
Skypar med David som helst av allt ville sova.
Komponerar egna låtar med stundtals questionable (svenska?) innehåll för att tvinga David att vara vaken.
Kollar upp alla låttexter till alla låtar som kommer på Spotify spellistan för att sedan lära mig dom.
Läser en artikel i Elle & önskar att någon skrev en juste artikel om mig i Elle.
Driker Bravo Tropisk & tänker på kyckling i Hultsfred.
Sneglar på den kvarglömda vinflaskan från fredagen & undrar om det skulle gå lättare att läsa om kvinnors utsatthet om jag var lite på lyset.
Spelar solitare på iPhonen tills jag klarat det två gånger i rad. Minst. Okejdå, tills jag blir trött i händerna.
Fixar en skön ansiktsmask & medans den verkar kan man ju inte göra annat än att glo lite på svtplay.

And the list goes on and on and on and on and on osv. Skjut mig.

Hurra för bonusar som får mig att överleva åtminstonde en månad till!
Då är det ju nästan min födelsedag & då slutar jag strax skolan.
Alla som sa att detta halvår skulle flyga förbi hade alla rätt, har ju gått vansinnigt fort.
Måste bara ta tag i mig själv nu & faktiskt plugga lite i förväg & sluta förlita mig på sista veckan.

Sedan bär det iväg i nästan tre år. Sjukt. För tre år sedan bodde jag i Mount Pleasant, fotbolls säsongen hade precis börjat, skolan var nice med TV produktion & choir. Jag hade inte gått klart gymnasiet. Jag visste inte att david existerade. Jag var arton år gammal. Tre år är en sabla evighet.

Men det ser ljust & fint ut när jag tittar framåt.