Hur kommer det sig att jag kan vara så fruktansvärt trött när jag sovit i nästan nio timmar? Nu gör jag ingenting annat än vårdar min huvudvärk som tyvärr inte kommer ifrån någon toppenkväll igår utan mer ifrån fläkten i min stereo. Det mesta känns lite jobbigt nu, jag har ingen grand förklaring men det känns ju ofta så på hösten när himlen blir grå & marken gul. Fast skolan känns okej, jag har fått en ny telefon, Niklas är perfekt & alla vänner är trevliga så brukar hopplöshetskänslor alltid smyga sig på i början av oktober.
Helgen har varit lugn eftersom jag inte riktigt har något pengöverflöd att roa mig med & sparar hellre till nästa helg med födelsedagar, shape up & firande av höstlov & avklarat högskoleprov. Sedan ska jag till stockholm & hitta höstskor.
2 kommentarer:
Vi kanske skulle pröva oss på en promenad över bron, precis som back in the days när ingenting var värt något. Eller då kanske hopplösheten blir alltför påtagande? Vilken höst det var! Ingenting blir mer värdelöst än då.
Mycket möjligt men det är kanske värt ett försök..
Skicka en kommentar