Mycket ont.

Aj! Vi är tillbaka på skavsår. Nu har jag mina fötter inlindade i tejp & vadd & annat gott så att mina små annars späda anklar & fotleder ser gravidsvullna ut. Att det inte ska få vara möjligt att ha ett enda par skor som inte är sneakers eller innetofflor utan att hälarna blir röda & gångstilen blir mer eller mindre ograciös.

Högklackat är knappt att tänka på - även om jag försöker att förtränga det eftersom det jag får så snygga ben i klackeskor. Det slutar aldrig bra & oftast med att skorna åker av & strumporna är förstörda. Plåster är inte heller värst attraktivt & jag som inte är förtjust i fötter sedan innan gruvar mig alltid för att ta av den där 'hudfärgade' plastbiten med extra var alt. blod & sedan hitta lämplig papperskorg.

Skavsårsplåster! tänker ni nu, men ärligt talat. Dom är ju om möjligt ännu värre eftersom det verkligen ser ut som om halva hälen har lossnat när dom ska av. & att dom ska sitta på tills dom faller av av sig själva är ju inte bara jätteäckligt & stinkande (mycket av den kroppsvätska vi avdunstar under dagen går ut genom fötterna) utan också stört omöjligt att låta bli att pilla när de endast hänger kvar på en skör gummitråd. Plåster är tyvärr ett nödvändigt ont, särskilt eftersom det gör så jävla ont! Även om jag oftast är för optimistisk & naiv & tror att 'det ska nog gå bra, man kan ju inte få skavsår igen av samma skor, nu är dom ju ingådda!' & sällan är i tid med plåstret eftersom vi alla vet att det är för sent när blåsan redan är där.

Då ska man helst gå barfota.